En voinut sua auttaa
vaikka yritin.
Ei sinun pitänyt lähteä,
ei vielä, ei nyt.
Tänne ei jäänyt mitään,
ei muuta kuin kättesi jäljet
ja muistot.
Jäi jälkeesi hiljaisuus.
Olet aamuisen kasteen pisara hento,
olet kesäisen taivaan linnunlento.
Tulet aamulla luokseni auringon myötä
ja kuuna toivotat: Hyvää yötä!
Tuulena kuiskit korvaani mun
sateena tunnen kyynelees sun.
Aaltoina kuulen sun kertovan:
Sinua iäti rakastan!
Jag vandrar ensam längs öde gator.
Skuggorna blir längre och det finns
dimma i luften som förändrar dystert
landskap grått.
Steg för steg är jag längre borta från dig.
Mörka höstnattens köld får min andning
att ånga.
Gatlamporna ljuser min mållösa vandring.
Jag känner hur kölden tränger sig
under mina kläder och får mig att skaka.
Jag stöter mina händer djupare i fickorna.
Jag sjunker i minnena och återvänder
till stunden när du ännu var vid mig.
Tårar rinner längs mina kinder.
I bröstet känner jag uppristande smärta
när jag kommer ihåg dig och vår gemensam tid.
Tiden som jag aldrig vill glömma.
